It aint funny.

Gårdagen var. vidrig. Men det är ju inget ovanligt här. Stora korta drag lång kort version skit samma precis som att någon bryr sej hela min värld är bara ett rent helvete just nu. fast jag ser inte helvetet. det är bara kaos. snurrar och snurrar och jag är. inte. jag är inte med. 

städar maniskt men det går sakta för jag står still. Det går en bil till götet klockan tolv. en annan ska på perm. jag kan hoppa in om jag vill. i bilen. eftersom att det är som det är gör jag nog det. men där väntar ingen. två bröder som egentligen inte vill träffa mej. som inte kan göra något för mej. den ena smuggla in mej på sitt folkhögskole-internat. kanske. den andre, om han känner för det (världens mest oberäkneliga människa) ge mej värme i sn lägenhet. Alternativt hänga med tjackare nånstans. Men vad finns att förlora?

Jo, min plats här. Som är värt? Ingen ting. Absolut ingenting. Förutom. Tillbaka till nyköping. Tillbaka till till till ett helt liv av ett rent helvete. Men detta är ju också ett helvete.

Snälla snälla snälla säg till mej att jag sover. det här är inte på riktigt. det här händer inte. Det kan inte vara så här. Jag letar efter att himlen öppnar sej, som donnie darko.

Jag stod på isen igår. på den vackra sjön. Ett steg till och den brast. jag ville då. jag blev nog lättad när någon fångade mej. tolv timmar senare, hela tiden ensam köld- och ångestskadad, skakad i en säng ville jag, igen.

Varför rädda någon fysiskt men döda den mentalt?

jag fattar inte
jag fattar inte.

Jag sprang och sprang och linne och sockor i snön. Snäll bil. Snäll kvinna. Tillbaka. Snäll personal. Lögn. Kasta in mej i rummet med len röst för att sedan skadada, skakad, fosterställning, i ännu ett dygn. ensam. Lurad. Lurad. Precis som doktor fantastisk alltid lurade mej,
=
Lev. lev. lev. för min skull. (men jag tänker då fan inte ingå i ditt liv mooooooaahahhahha)
Jag undrar hur mycket ni skrattar åt mej inombords. hur mycket ni roar er över era middagar hemma åt tanken på mej och min sjukdom och min galenskap.


Jag är ett kaso och jag kan inte prata längre. kan inte ringa någon. har ingen att ringa. kan inte lyfta någon lur. vet inte hur jag springer. hura jag stannar.

och ironiskt nog "började" jag en högskolekurs i måndags. Första universitetspoängen. Ett steg i rätt riktning. Nåt bra. Men det blev ju inte så. Jag står med ena foten över kanten.

Jag ska skära mej i ansiktet igen. jag behöver det. för min skull. för andras skull. Jag behöver femtio stygn i ansiktet. för att orka tänka lite och känna lite. och för att jag kan se det som min livsuppgift. att rädda yngre generationer. det är på riktigt det här. ta inte för stora risker. skriker en efter hjälp så.... behöver en... just det... hjälp.

och jag är ändå redan förstörd. för gammal. mitt liv går inte att rädda.

min systerdotter kommer att bli ledsen. om jag dör. om jag blir förlamad. dregglar eller har ännu ett ärr tvärs över hela fejjan.

jag hade bokat tid för en piercing i smilgropen.
jag behöver den inte längre.

hoppas himlen öppnar sej snart.

jag vet inte vad som händer med mej.

och de andra, personalen patienter som inte finns. dom äter kanske frukost nu. jag har nog inte ätit särskilt mycket senaste veckorna.