x

Det är nog en hög skottsumma för en kula mitt mellan ögonen på mej nu. En åker ut fick jag reda på idag. Där jag i alla fall nästan högsta grad på sätt och vis är delaktig. När någon erbjuder mej något destruktivt sätt att hantera demonerna sväljer jag vad som hlest och låter folk trycka ner och in vad fan dom helst vill i halsen på mej. lyrika, subiutex whatever.

Jag har ställt till det, big time.

ghhhh.

Personal - patienter, personal - patienter. Rätt - fel. Bra. fel. fördömt. ensam eller ensam i alla bemärkelser. Nej, jag vill inte bli beroende av droger till råga på allt. Jag vill inte att killar ska ge mej sitt lyrika och krossa sitt subutex för att titta på när jag snortar linor i utbyte mot sex jag inte ens ville ha från början, varken knarket och definitivt inte sexet. Jag förlorade och förlorade igen. För jag inte vågar säga nej. Och för att jag inte vågade säga nej ska jag betala med min kropp för något jag inte ville ha från första början. Två delat på två blir allt som oftast noll och två. Jag har inte särskilt mycket vänner.

Kirrar jag en kaffebryggare och vågar tjuvröka under fläkten behöver jag aldrig mer gå ut från mitt rum. Nathalie är min bodyguard. Världens minsta sådana. Pytteliten, men jag skulle vilja ha lite av hennes styrka, vilja och envishet.

Snart har jag råsa hår i iaf. En blir som en umgås. Och jag är tretton nu för jag vågade aldrig vara tretton när jag var det. För tillfället är det halvblekt och jag ser ut som en morot. Det är ganska läckert det med. Hon har turkost.

Blä. Hej den här dagen. Må du bli bättre än den föregående. 

Ajuste. Ansiktet klarade sej fint. Dock inte jag. Inte alls. Det blev en jävla masa katastrofer och några dagar av ovisshet. Men det har vi glömt nu.