Personal - patienter, personal - patienter. Rätt - fel. Bra. fel. fördömt. ensam eller ensam i alla bemärkelser. Nej, jag vill inte bli beroende av droger till råga på allt. Jag vill inte att killar ska ge mej sitt lyrika och krossa sitt subutex för att titta på när jag snortar linor i utbyte mot sex jag inte ens ville ha från början, varken knarket och definitivt inte sexet. Jag förlorade och förlorade igen. För jag inte vågar säga nej. Och för att jag inte vågade säga nej ska jag betala med min kropp för något jag inte ville ha från första början. Två delat på två blir allt som oftast noll och två. Jag har inte särskilt mycket vänner.
Kirrar jag en kaffebryggare och vågar tjuvröka under fläkten behöver jag aldrig mer gå ut från mitt rum. Nathalie är min bodyguard. Världens minsta sådana. Pytteliten, men jag skulle vilja ha lite av hennes styrka, vilja och envishet.
Snart har jag råsa hår i iaf. En blir som en umgås. Och jag är tretton nu för jag vågade aldrig vara tretton när jag var det. För tillfället är det halvblekt och jag ser ut som en morot. Det är ganska läckert det med. Hon har turkost.
Blä. Hej den här dagen. Må du bli bättre än den föregående.
Ajuste. Ansiktet klarade sej fint. Dock inte jag. Inte alls. Det blev en jävla masa katastrofer och några dagar av ovisshet. Men det har vi glömt nu.
hell yeah för rosa hår, nathalie, kaffebryggare och att röka under fläkten. go go go!
SvaraRaderavar rädd om dig, alltid! din kropp hör ihop med din själ, de behöver varandra.
säg ff alltid nej om du inte vill något, om än det har med att hjälpa någon med tvätten eller ta en promenad. det räcker alltid med att säga enbart nej, man behöver aldrig förklara sig. ett nej ska alltid respekteras. orsaker har ingen någonsin med att göra till sina ställningstaganden.
när man är trasig, har klena nerver etc vad det nu ska kallas behövs det att man står upp för sitt lilla. om jag verkligen inte pallar med en sak, eller verkligen inte vill måste jag stå upp för mig själv, inte för andras behov. mina behov först.
sedan när jag mår bättre kan jag vidga mina cirklar, normaliseras eller vad fan man nu gör.
med att sätta gränserna växer en trygghet inombords, sakta med säkert för var gång. med tryggheten och dennes följeslagare styrka blir ångesten mer hanterbar, livet och allt yttre blir mer hanterbart. ryggen rätas ut.
<3 ej ett snuttiplutt hjärta, utan mer ett METALLhäftigt hjärta ;)
hoppas på en bild snart med rosa hår