Femdubblade bensodosen nu ikväll. En har sina knep. Visst är det fint? Jag har aldrig, aldrig, varit intresserad av sådant. Här tar jag all kemisk hjälp jag kan få. Och inte kan få. Uppenbarligen. Jag står inte ut. S t å r i n t e u t . Relationer. Död åt mänskligheten.
Jag hade mått bättre i ensamhet.
Ta bort hoppet. Ta bort tanken om förbättring, om framsteg och om hjälp. För något sådant finns ju inte. Det vet vi väl alla. Har alltid vetat. Men det där jävla hoppet. När döden ligger så nära till hands, då står det där förbannade hoppet och håller en i handen. Besvikelsen. Ännu en gång. Gång på gång.
Mej kan en nog lura i vad som helst. Krama mej så kanske Gud existerar. Eller håll fast mej hårt en liten stund, bara en liten liten stund, så har nog till och med hitler en hel del vettiga teorier han också.
Bara. Rädda mej. En liten stund.
Sen klarar jag mej ett tag till.
onsdag 18 december 2013
måndag 2 december 2013
h.
Det finns fan inget att säga. Ligger under täcket och fantiserar om att sluta existera. Dag efter dag, vecka efter vecka. Eller nej, igår låg jag under täcket och var bakfull som ett as som omväxling. Har inte varit så bakfull sedan tonåren, men jag har å andra sidan heller inte druckit sprit sen i tonåren. Öl is the shit, note to self.
Vi var i ett köpcentrum och råkade liksom slinka in på ett systembolag. Efter kvällsmedicinen klockan tjugo hade vi ju hela tolv timmar på oss att lite så där hemtrevligt bara dricka en grogg eller två och känna oss som folk. Vi (jag och Nathalie) drack upp en hel jävla 70´s insåg vi på morgonkvisten när vi skulle fylla på glasen men flaskan var tom.
Det går över mitt förstånd vilken urbota naiv människa som var nattpersonal just denna natten. En kan gå omkring här i timmar på natten i jakt på zolpidem utan att hitta en jävel. Det finns med andra ord ingen övervakning alls. Men just i förrgår var människan inne hos oss flera gånger och varje gång hade vi en halvtimme kvar på filmen vi kollade på ^^ ^^
Nathalie spydde och jag ragglade tillbaka till mitt rum vid fem på morgonen när nattpersonalen kom in för sista gången och tyckte att vi kunde umgås mer i morgon istället.
Jag blir en missbrukare här. Fint.
Nu hoppas ju jag att ingen vuxen och präktig människa jag känner ska sabba mitt liv (ännu mer). Men jag tror inte att jag gett denna bloggadressen till någon sådan. Har nästan inte gett den alls faktiskt. Typ tre som jag känner. Och vi är lika störda alla tre. Och det gillar jag.
Vi var i ett köpcentrum och råkade liksom slinka in på ett systembolag. Efter kvällsmedicinen klockan tjugo hade vi ju hela tolv timmar på oss att lite så där hemtrevligt bara dricka en grogg eller två och känna oss som folk. Vi (jag och Nathalie) drack upp en hel jävla 70´s insåg vi på morgonkvisten när vi skulle fylla på glasen men flaskan var tom.
Det går över mitt förstånd vilken urbota naiv människa som var nattpersonal just denna natten. En kan gå omkring här i timmar på natten i jakt på zolpidem utan att hitta en jävel. Det finns med andra ord ingen övervakning alls. Men just i förrgår var människan inne hos oss flera gånger och varje gång hade vi en halvtimme kvar på filmen vi kollade på ^^ ^^
Nathalie spydde och jag ragglade tillbaka till mitt rum vid fem på morgonen när nattpersonalen kom in för sista gången och tyckte att vi kunde umgås mer i morgon istället.
Jag blir en missbrukare här. Fint.
Nu hoppas ju jag att ingen vuxen och präktig människa jag känner ska sabba mitt liv (ännu mer). Men jag tror inte att jag gett denna bloggadressen till någon sådan. Har nästan inte gett den alls faktiskt. Typ tre som jag känner. Och vi är lika störda alla tre. Och det gillar jag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)