anus.

Femdubblade bensodosen nu ikväll. En har sina knep. Visst är det fint? Jag har aldrig, aldrig, varit intresserad av sådant. Här tar jag all kemisk hjälp jag kan få. Och inte kan få. Uppenbarligen. Jag står inte ut.   S t å r   i n t e   u t .   Relationer. Död åt mänskligheten.

Jag hade mått bättre i ensamhet.

Ta bort hoppet. Ta bort tanken om förbättring, om framsteg och om hjälp. För något sådant finns ju inte. Det vet vi väl alla. Har alltid vetat. Men det där jävla hoppet. När döden ligger så nära till hands, då står det där förbannade hoppet och håller en i handen. Besvikelsen. Ännu en gång. Gång på gång.

Mej kan en nog lura i vad som helst. Krama mej så kanske Gud existerar. Eller håll fast mej hårt en liten stund, bara en liten liten stund, så har nog till och med hitler en hel del vettiga teorier han också.

Bara. Rädda mej. En liten stund.
Sen klarar jag mej ett tag till.