Hämtat saker i Nypan och hotellnatt i Kalmar med systra mi. Mycket fint. Och nu är jag tillbaka. Jag har liksom sovit i en soffa i tre månader för att jag är rädd för atmosfären här. Väggar, säng. Någon annan har varit där före mej och det är obehagligt (hotell också, av samma anledning). Men nu köpte jag påslakan, nytt täcke och kudde och min syster flyttade ut sängen ur sovrummet till det rummet jag står ut med att vara i, och fixade fint. Kanske går det bra nu. Hämtat bolltäcket också. Det artar sej.
Och jo, hemma i Nypan. Det räcker med att närma sej så skriker ångesten till mej på högsta volym. Men det var okej. Finaste Erkki mötte mej på stationen och hade fixat lyxmiddag. Min systerdotter har lärt mej den där klappgrejen med glas och lyfta och grejja. Det är lite av min nya hobby nu.
Men det är dumt. Min förra psykolog sa hela tiden att jag aldrig skulle jämföra mej med andra. Jag skulle utgå från där jag var och jobba därefter. Det är så här det är, acceptera, och ta mej framåt hur långt efter andra jag än är. Det går bra. Här. Jag har mina problem och kämpar med dom. Framsteg.
Hemma är jag bara.. psykiskt sjuk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar