Jag är jättebarnslig. I bland. Gärna i samband med ett lite dåligt mående och bristande impulskontroll. Min plan innan jag åkte till det här stället var att stjäla lite tejp från psyk. Ni vet den där gula med texten smittförande riskavfall smittförande riskavfall smittförande riskavfall. Det hann jag inte. Istället, i ett aggressivt tillstånd, gjorde jag en egen skylt till ytterdörren. Senare blev jag glad men texten fick sitta kvar. Bortglömd.
Tills i morse, när en tant (personal) med okänt namn river bort den. Med ett trevligt bemötande, helt okej. Med en bitter och fullkomligt avskyvärd attityd, aldrig i livet. En fullkomligt meningslös kamp att gå in i, men jag är väl uttråkad antar jag. Och gillar inte onödigt otrevliga människor.
En krigar inte mot en självmordsbombare.
Nu har jag pysslat och ritat och bokstaverat hela dagen. Ska en göra det ska en göra det snyggt. Och nu har jag en hel affisch med hänvisning till yttrandefriheten och jag är giftig och mitt rum är skabb.
Jag har varit sysselsatt och väldigt road. Det är bra.
Jag borde läsa lite sveriges rikes lag. Att kollektiv bestraffning är förbjudet i Sverige kan jag ju liksom inte hänvisa till i så många andra sammanhang än när rökrum på avdelningar bommar igen (vilket dom kan göra om en sitter på golvet, tar in kaffekoppen eller är fler än tre folk åt gången).
Jag är jättekonstig.
Och trött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar