Joråmensåatt.

Känslan när en ansvarig behandlare konstaterar: Du har väldigt stora och mycket svåra problem, din behandling kommer att lång tid.

Eller när en gör något test och får poäng 32. Jag undrar ju då naturligtvis vad det innebär, vad är max respektive lägst poäng liksom? Är jag mycket konstig eller bara lite? "Jaa, du är ganska väldigt mycket konstig..." Jag fick senare reda på att skalan låg från 30 till över något tresiffrigt.

Den känslan.


Jag försvann. Men det var ju ändå ingen som saknade mej så det kvittar ju. Det är skittråkigt att vara medvetslös. Skitläskigt att två dygn senare behöva hjälp för att kunna sitta upp. Gör inte så.

Nu är jag på ett behandlingshem. Här finns får. Floff floff floff. Jag fick tre dygn på mej att packa ihop mitt liv och åka hit. Och det är väl bra. Eller förbannat jävla skitjobbigt kanske det heter. Jag åker bergochdalbana och dör den mentala döden om och om igen. Och däremellan finns det massor att göra om en orkar.

Jag har en ateljé med allt en kan önska sej och skulle kunna vara hur kreativ som helst. Det är jag inte. Längre. Jag är ett ingenting. Men jag försöker. Efter tafatt oljemåleri gav jag mej på porslinsmålning. Kämpade satan med en kaffekopp till den enda vettiga människan här. Hösttema med fallna löv i alla färger som hör årstiden till och namnet med kursiv snirklig skrivstil. Sen fick jag reda på att hen har svårt för färgen orange. In i väggen med kopp-fan och aldrig mer skall en pensel få lura mej till beröring.

Den enda vettiga människan här ja... Jag är dum i hela huvudet och fixar ju inte riktigt det här med relationer. Efter tio veckor känner jag fortfarande - ingen - förutom den där vettiga människan dårå (som jag efter första kraschen, hon lyckades rädda, placerade på en piedestal way för högt).

Hen är egentligen inte alls en människan jag förstår mej på. "Favoritfärg? Nää, jag vet inte. Det har jag nog aldrig reflekterat över" Tre minuter senare. "Jag har nog lite svårt för orange" Hur är det möjligt? Och snabba bilar? WTF?! Det kan väl inte intressera en normalt fungerande människa?

Jag försöker lära mej det här.. allt eller inget. Mitt i mellan alltså.