Den självupplevda slutsatsen. Jo apropå vårdpersonal. Så här ligger det till, att nittio procent suger. Alltså, de är fullkomligt värdelösa på sitt yrke. Missförstå mej rätt. Över hälften (säkert nästan alla) är snälla och vill väl. Men, tja, vilja räcker inte långt. Tyvärr. Det är dom där få få guldkornen. Men resten behövs väl där som utfyllnad antar jag.
Fy fy faan vad jag saknar min gamla nattpersonal. Hen jag friade till i ett väldigt berusat tillstånd (In vino veritas). Den enda som helt på riktigt kan få mej att skratta. Den enda som helt på riktigt kan få mej att tycka livet är en ganska bra idé trots allt. Det gör ont.
Det gör ont.
Det där att plocka fram folk i minnet när en är ledsen är bara den största lögnen ever. Nu plockade jag fram hen, M, och jag blir inte alls glad. Jag blir ledsen. Varför i helvete ska en beblanda sej med mänskligheten överhuvudtaget? Jag vill ha dom här. Annars kan du ta dina minnen och försvinn ur mitt liv. Älskade, älskade du. Älskade, älskade du.
Winterdäck. Han är en stor man.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar