Baraskjutmej.

Så här är det, jag avskyr mitt rum. Eller ja, lägenhet dårå. Jag har två rum och kök varav jag har bommat igen ett. Jag fixar inte en avsedd plats för sömn. Jag kämpar ju emot den där timlånga mardrömmen in i det sista och lägger mej således inte i en säng och välkomnar den.

Jag fick byta lägenhet om jag ville men efter att ha vägt för- och nackdelar till förbannelse behöll jag slutligen det här smutsiga rummet. Vinsten är tvättmaskin, torktumlare. Och. Den enda människan värd att gå ut på avdelningen för (föreståndaren), hennes kontor, tätt intill.

Relationer är meningen med livet, var det inte så?

Jao, till saken. Jag försöker förtvivlat skapa något jag överhuvudtaget kan stå ut med. Äckliga tapeter, fula möbler och en planlösning som inte alls faller mej i smaken gör det fullkomligt omöjligt. Jag är väldigt uppgiven.

Det tog en månad för mej att ens packa upp väskan (jag är inte klar). Två månader för att med mycket aggression klippa ut och limma fast en röd clownnäsa på en jävla marilyn monroe-tavla (vem fan inreder med en sådan i ett rum som bör vara individneutralt?). Och nu, efter tre månader, bor jag fortfarande i en ryggsäck och sover på någons soffa (för gud vet hur många som legat och runkat i den där äckliga sängen).

jag.vill.inte.leva.på.flykt.

Jag vill hitta hem och det gör jag inte på någons soffa.