Fy satan vad jag vill hem. Eller nej, jag vill bara bli full. Jag skriver ledighetsansökningar till förbannelse men får avslag efter avslag. Ett kryss i en ruta men det känns som en amerikansk röd jävla stämpel i pannan. Kanske är det för att jag allt som oftast mår dåligt, numera på ett mer aggressivt vis, det är nytt. Jo ja, jag borde ju kanske inte vara själv ett par dar. Men hjälp mej då för i helvete här, när jag nu är här, i mitt rum.
Positivt , det är en störtskön tjej här nu. Det är himla bra. Någon att prata med efter ett halvår. I min plan står att jag ska lära mej etablera relationer, ömsesidiga sådana, för jag har bara haft att göra med mentalskötare, psykoterapeuter och psykiatriker de senaste tio åren. Så jag ska med andra ord prioritera medpatienter framför personal. Inte bli besatt. Så... är det då alltså sunt och friskt att jag hänger mycket med den här tjejen då, även om det kan bli rätt destruktiva samtal? Jag vet ju liksom inte riktigt hur en lever med vänner och framförallt inte hur en talar till dem, med dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar